Pung
Idag var jag hos läkaren för misstänkt pungsnurr.
Detta var ju en upplevelse i sej.
Bilderna i mitt huvud på vad som skulle hända snurrade mer frekvent än en karusell på gröna lund på sommaren.
Funderade på att om jag var homosexuell om detta då skulle kännas mindre pinsamt?
Om jag t.ex var Amir(Visst heter han så?) skulle jag då var exalterad över detta eller tycka att det var lika jobbigt?
Herr doktor är jätteglad som aldrig förr och hälsar och skämtar och helt plötsligt sitter han och klämmer på dina käraste ägodelar medans han pratar om en poet som han tkr är bra, och där står jag med den lilla stoltheten jag har kvar och försöker skratta lite.... Det är svårt att sympati skratta när ngn klämmer på ens kulor iaf det är ngt jag lärt mej idag
Förstå mej rätt, jag är inte av den blyga sorten men det här blev otroligt pinsamt.
Kändes som att jag hade hoppat in i ett avsnitt av vänner som handlade om homofobi ungefär.
Kommer antagligen inte pilla på min vän på ett tag efter denna upplevelse, vet inte varför men det brukar vara så.
Bara för ett halvår sen fick jag en tumme up i bakdelen för misstänkt blindtarm elelr ngt sådant.
Självklart av en kille det med, vilket min syster tyckte vara hysteriskt roligt när jag kmr ut kallsvettig och vit som ett spöke och nämner att jag precis blivit våldtagen.
Jag är inte homofob eller liknande men jag hoppas ni förstår att jag ändå inte vill ha ett finger upp i röven.
Det är inte riktigt min kopp te om jag säger så.
Jag avslutar denna dag med en relativt passande låt iaf
Otroligt dålig låt men den är ju hysteriskt rolig
Kommentarer
Trackback
